Idrottsskada

Jag o Joana utmanade Johan o Petrus i badminton förra veckan och idag var det matchdag. Det som hade kunnat bli en riktigt rolig och spännande match slutade med att jag låg på golvet och vred mig i smärtor redan efter 20 min. När jag skulle springa på en boll som Johan placerade bakom mig så lyckades jag vrida vänsterknät så pass illa att jag fick illavarslande flashbacks till när jag gjorde samma sak (fast värre) i Thailand för 3 år sen. Det går inte att beskriva smärtan man känner, men tack o lov så var en kille som jobbade i hallen snabbt framme med en ispåse. Men spelsugen som jag var, vissa kommer nog kalla det för dumhet, så tyckte jag att jag allt kunde spela iaf om jag bara fick vila 5 eller 10 min. Det var verkligen dumt gjort av mig, för jag kunde bara spela ytterligare 5 min, innan jag var tvungen att halta av banan o sätta mig ner, det gick verkligen inte och det gjorde så fruktansvärt ont.

Det var tråkigt att se sitta vid sidan om när dom andra spelade, men vad skulle jag göra? Man måste kunna förflytta sig i alla möjliga riktningar när man spelar badminton, annars förlorar man o det var inget jag var sugen på, även om jag kunde skylla på skadan.

Men jag o Joana kom iaf fram till att vi ska börja spela oftare, för det var verkligen sjuk kul, det lilla jag fick spela vill säga...

Nu ska jag lägga mig o be för att knät glömt bort hur misshandlad den blev under kvällen, det räcker med att vänsterfoten hatar mig.