Jag och min kusin har aldrig haft en nära kontakt, jag kan dessutom räkna upp alla gånger vi träffats på en hand, till och med på halva ena handen. Så då förstår du säker hur kul det känns när hon jämnt och ständigt hör av sig, Visst jag förstår att hon vill ha kontakt med familjen och så, men nu råkar det vara så att jag inte riktigt ser henne som en del av min familj. Jag vill verkligen ha kontakt med alla delar av familjen men jag räknar inte riktigt henne som familj, min familj består enbart av Mamma, Pappa, Morfar, Gudmor o Gudfar och alla som bor i Bkk. Dessa ser jag som familj enbart för at jag har vuxit upp med dom, min kusin är som en främling för mig, jag vet inget om henne förutom att hennes dotter heter Felicia och är 9 år. Hade jag inte varit tvungen att träffa henne dessa få gånger (jag har träffat henne 3 ggr i hela mitt liv) så hade jag aldrig och då menar jag verkligen aldrig umgåtts med henne överhuvudtaget. Hon ringde mig dessutom idag när jag råkade ta lite lång tid på mig att svara på hennes sms. Hon verkade inte förstå att jag befann mig i Spanien och att det skulle kosta multum för mig bara att prata 10 med henne, hon menade att det var ju trots allt hon som ringde mig, jag tror inte hon har förstått att det är jag som får betala 3 gånger så mycket bara för att jag inte befinner mig i samma land som henne.
Men nog om detta, vet att jag lovade att lägga upp ett kort på mig när jag sitter i det lilla, lilla skåpet, men det går tyvärr inte eftersom blåtanden på denna dator vägar att samarbeta med mig. Jag har kortet på mobilen så när blåtanden vill samarbeta igen så ska jag lägga upp den. Jag kan avslöja att kortet lockade fram många skratt runt bordet vid middagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar