Imorse när jag skulle gå till tåget så såg jag honom. Han som var objektet för min åtrå när jag var 7 år. Vet inte om han kände igen mig, men vi fick ögonkontakt. Det var inte så att tiden stannade eller så men jag kände mig nästan som 7 igen. Vad jag vill minnas så var jag jätte kär i honom, men att min dagmamma förstörde allt (enligt min mening med flit) genom att säga att han var tokkär i en annan tjejs syster, minns att detta gjorde mig väldigt ledsen.
Tack och lov så läkte tiden även det såret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Här är vi inte långsinta =)
Skicka en kommentar