Det kanske löser sig för mig iaf...jag hoppas verkligen det, för det har verkligen tärt på mig, vilket Mooness o Joana fick se en skymt av idag. Det är inget jag är stolt över, men ibland kan man inte låta bli att visa hur man verkligen känner eller sina känslor, ibland kan det bara skönt att gråta ut.
Dom som känner mig väl, ser på en gång hur jag mår. Dom kan läsa mig som en öppen bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar