It still hurts with every heartbeat...

Ja, det gör fortfarande ont. Jag har nog inte kommit förbi det första stadiet än som är förnekelse, vilket jag insåg på väg hem från tunnelbanan. Jag må hålla fasaden uppe, men inombords så blöder jag fortfarande ur såren. Det ska bli så skönt att få lämna alla bekymmer och hjärtesorg bakom sig och bara åka bort, så att jag äntligen kan få tid att läka dessa sår ordentligt.

Min nya anthem...