...

Pratade precis med mamma och hon berättade att min halvbror omkommit i en motorcykel olycka. Jag känner mig ledsen trots att vi aldrig riktigt kände varandra, han är ju min bror. Anledningen till att vi aldrig lärde känna varndra var för att vi har olika pappor, Hans pappa dog när han var liten så han fick bo med sina farföräldrar eftersom morfar inte kunde ta hand om oss båda. Mamma såg alltid till att jag aldrig skulle glömma bort att jag hade en bror på andra sidan världen. Dom få gångerna jag träffade honom så kände jag ändå att han såg efter mig, storebror som han var. För några år sen fick han en liten dotter, som jag dock aldrig träffat, vilket känns tråkigt.

Men det som gör mest ont är att jag vet att mamma når dåligt pga detta och jag kan inte vara där och försöka trösta henne.