Dan före dan...

Imorgon kl 11:00 ska jag opereras. Som vilken normal människa som helst är jag nervös. Vem skulle inte vara nervös? Tack o lov kommer jag att vara nedsövd, vilket också känns lite läskigt, men det kanske är lika bra, både för mig och doktorn, det känns säkrare på något sätt, jag vill ju att han ska vara fokuserad på det han gör och inte på att svara på mina idiotiska frågor. För om jag nu skulle ha varit vid medvetandet så skulle jag säkerligen ha ställt dessa frågor:

1. ”Vad är det där för nåt?”
2. ”Hur illa är det?”
3. ”Ska du verkligen göra det där? Det skulle inte jag om jag var du…”
4. ”Ap, ap, ap! Nu tar vi det lilla lugna här va!”
5. ”Ska det se ut så där…?”


Som tur är kommer Mooness att följa med som stöd och sällskap, vilket känns skönt. Tror inte att jag hade vågat åka hem själv efter att ha varit nedsövd och vandra upp för alla trappor själv för att komma hem.