Det första steget är alltid det svåraste...

   Idag tog jag ett steg, med hjälp av Mooness, mot något som jag tror kommer vara väldigt bra för mig i längden.

Jakob, mannen jag önskar att jag fått lära känna.

   Dagar som denna går mina tankar till en man som hette Jakob Klugman. Jakob var min gammelfarfar och rysk jude. Jag fick aldrig chansen att träffa denna man, jag har bara fått höra om honom, men det lilla jag har hört får mig att tycka om honom. Jag önskar att jag hade haft chansen att träffa honom, att få lära känna honom. Med tanke på hur världen ser ut just nu så är det extra viktigt att komma ihåg det som hänt och att vi tillsammans måste se till att det aldrig händer igen.

Stones taught me to fly, Love it taught me to lie, Life taught me to die, So it's not hard to fall when you float like a cannonball

   Hålet och avgrunden välkomnar mig med öppna armar ju närmare kanten jag kommer, för jag befinner mig nära kanten nu igen, så det är med andra ord dags att förneka att jag inte mår helt hundra och korka igen alla känslor...

Men om du vill, får du stanna kvar, för jag har fått nog av ensamheten...

   Linnea Henriksson sätter ord på hur jobbigt det kan vara att vara ensam, lite så känner jag för jämnan men extra mycket nu när julen nalkas. Den högtid man ska umgås med vänner och familj. Men det är extra svårt när ens familjesituation, eller i alla fall min familjesituation ser ut som den gör och pga det så har jag väldigt lätt för att dra mig undan och krypa tillbaka in i mitt skal bakom betongmuren jag sakta bygger upp igen.   Denna julen kommer nog vara extra jobbig med tanke på alla förändringar som hänt under året. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att detta året skulle bli så här när jag firade in den på en strand långt borta från alla bekymmer, men även där vaggade livet in mig i en falsk trygghet.

   Jag har full förståelse för om dom få som läser mina inlägg här kommer sluta nu med tanke på alla deppiga inlägg, men om man vill veta hur jag mår på riktigt så är det bara att läsa här, för det är inte ofta jag erkänner hur jag mår på riktigt om ni frågar mig, jag skäms nog för att erkänna det, för jag har alltid varit mån om att fråga och se till att alla i min närhet mår bra, men oftast inte brytt mig ett dugg om hur jag själv mår, jag vet att det inte är ett bra beteende, men det är väldigt svårt att sluta med något man håll på med i hela sitt liv. Så stämningen här kommer nog inte vara så munter...

Lova mig inget du lovat förut...

   Har hittat ytterligare en låt som grabbade tag om mig och ruskade om mig rejält. En sån där låt som gjorde att det skar till i hjärtat och som får en att tro att den är skriven bara för mig.

Ödets ironi

Ännu en kväll där jag inser vilket hårt spratt livet spelar mig just nu...

Söndagsbakning

   För några veckor sen lovade jag Simona och Vanessa att jag skulle baka en banankaka o bjuda på och idag tog jag tag i saken. Kände att jag inte kunde skjuta upp på det längre, så det var bara att slänga ihop alla ingredienser o vänta på att kakan skulle gräddas klart. Så imorn blir det gofika i magasin 5.

And you have broken every single fucking rule and I have loved you like a fool...

   Tänk att en låt kan beskriva hur ens situation är och har varit. Det är inte ofta man hittar dom, men när man väl gör det så återupplever man allt igen. Denna låt hittade jag i somras men återupplevde en massa saker när jag lyssnade på den på väg hem ikväll...

   

I'm not the prettiest you've ever seen, but I have my moments. I can get a little drunk, I get into all the don'ts, but on good days I am charming as fuck.

   Äntligen, ikväll firar jag steget in i vuxenvärlden. Du som vill fira med mig kommer till tiki room och kan dyningen ikväll kan vi fira n annan dag också! 

Puss!   

LDN

   Kanske dags att skriva lite om hur det var i London. Jag åkte ju dit för att hänga och umgås med Laura, men som vanligt så kom något i vägen. Denna gången var det Manchester. Det visade sig att hon ev. skulle vara tvungen att åka dit samma dag som jag landade, så hux flux hade jag ingenstans att sova, tack o lov så kom Lee till min undsättning och jag fick sova där första natten.
   Andra dagen gjorde jag inte så mycket, tog en sovmorgon, vilket var skönt. Hela dagen spenderades på Portabello road och sen på kvällen så satt jag o sippade på cocktails i en skybar, mycket trevligt men eftersom jag skulle upp hyffsat tidigt på söndagen så blev det inte så sent.

   Det var min lilla superkorta weekend, haha. Nästa gång jag flyger över ska jag fan se till ganska gott i förväg att Fröken Hearsum är hemma!





     I figured out it was time to write a little something something about my short weekend to London. Since Laura had to go to Manchester the same night that I came over, Lee rescued me so I stayed at his Place the first night. I spent my whole Saturday on Portabello Road and absolutely loved it and in the evening I went to a Skybar and sipped some cocktails. On Sunday it was time to fly back o Sweden, but I had I lovely time and the next time I fly over I'm gonna make sure that Miss Hearsum is available