På begäran...

Till världens bästa! A loooong Thai Boooooooat!

Middag på söder

Är precis hemkommen från en trevlig o mysig middag med Mattias. Det var verkligen ett kärt återseende. Vi har inte setts sen den dagen jag åkte hem från Thailand, som för övrigt var en av dom jobbigaste dagarna i mitt liv.

Det var trevligt att sitta o snacka o glömma bort tid och rum.

Sen julklapp från jobbet

Jag gillar min arbetsgivare! Det syns inte på bilden men ja det är äkta champagne.

Min fin mamma

En dålig egenskap som jag har är att jag är väldigt dålig på att höra av mig till mamma. Jag gör det inte med flit, utan det är nåt som bara faller bort från minnet. Så varje gång hon ringer så känner jag mig som den dåliga dottern som aldrig hör av sig. Så när hon ringde idag så var det ännu värre. Jag hade ju inte berättat för henne om operationen eller att jag varit sjuk, vilket inte alls kändes bra att berätta så här i efterhand. Men mamma är en väldigt förstående kvinna, så hon förstog att jag kanske inte hade så mycket ork att ringa och småprata med 39.9 graders feber. Därför är hon världens bästa mamma!

Mamma när hon var i min ålder

Världens bästa Anna

Världens bästa Anna var här idag. Hon hade dessutom med sig sushi. Vi har inte setts på typ evigheter så det var en massa catching up to do. Det är inte så att jag frivilligt umgås så lite som möjligt med Anna, utan det bara blir så när båda har super mycket att göra på jobbet. Men vi lyckas alltid eller för det mesta iaf hitta tid för varandra.

A match made in hell!

Imorse höll jag på att ha sönder det lilla som faktiskt fortfarande är helt i mitt vänster knä. Fan ta is fläckar! Jag kan uppriktigt säga att jag hatar snö, kyla och vinter. Tror dessutom att dessa tre saker enbart finns till för att förpesta mitt liv. Sad but true.

(Bild: www.time.com)

Butterflies in my tummy...

(Bild: www.azuzephre.net)

Snart träff med dr

Nu ska jag snart iväg o träffa Dr. Forssblad. Han ska förhoppnings kunna göra mirakel med mitt knä.

Wish me luck people!

The silent treatment

Min Stalker verkar aldrig fatta vinken. Vi behöver inte gå in på vad han heter, bara att han vägrar att lämna mig ifred. Om jag nu inte har gått med på att träffa honom under det senaste halvåret, vad skulle då få mig att vilja träffa honom nu?

Han säger att han ska sluta höra av sig, men gör han det? Nej. För varje dag som går blir han mer o mer patetisk i mina ögon, men killen har ingen själv respekt kvar. Jag orkar inte ens läsa hans mail eller sms längre, för dom säger ändå samma sak, "Jag vill träffa dig hit och jag saknar dig dit..."

Jag vet att jag borde säga till honom att sluta höra av sig, men då har jag brutit mot min regel när det gäller honom, jag har hört av mig och om jag ger honom ett litet finger så kommer han ta hela armen, trust me on this one, jag har lärt mig detta den hårda vägen. Men eftersom the silent treatment inte funkar till 100% så får jag komma på en annan lösning...

Wish me luck people!

With a little help from Roxie

När jag kommer hem ska jag sätta Roxie i arbete. Hon vet vad hon ska göra och vad som måste göras. Hon kommer göra detta utan att klaga dessutom.